Assistentbloggen

Skriv rubrik här...

Skriv ingress här...

Skriv innehåll här...

Spännande dagar och fullt upp

2009-09-22
Så där då var det en ny vecka. Denna vecka är jag ledig vilket känns bra, detta är pga min brukare som jag arbetar med är iväg i två veckor på annan ort så att denna vecka arbetar en annan kollega och nästa vecka är det jag som arbetar hela veckan.
Men det ger mig tid och utrymme att fixa med möten och besök för min dotter:=)

Men på fredag beger jag, brukarens familj samt två kollegor till mig på konferens i Stockholm, det skall bli jätte spännande två dagar med föreläsningar. Man blir aldrig fullärd:=)
Så helt ledig är jag inte, samt att det kommer att bli jätte intressant att arbeta med min brukare på annan ort där jag säkerligen kommer att få mycket nya erfarenheter, tips och idéer. Vilket som alltid är lika roligt och intressant.

Så vad gör jag när jag är ledig? Eftersom jag även är arbetsledare för den grupp som arbetar med min brukare så finns det en del pappersgöra och andra små saker att pyssla med. Med arbetsledare menas med att man är länken från gruppen till huvudkontoret Vivida. Så på kvällarna när jag sitter hemma och Kayla har lagt sig, passar jag på att pyssla med schemat, se till att alla arbetspass är bemannade samt om familjen har haft några önskemål eller idéer så försöker jag tillmötesgå så mycket som möjligt för att det skall bli så bra som möjligt för brukaren och dess familj.

Ha en riktigt trevlig vecka

Ännu en dag på jobbet

2009-09-16
Igår skulle jag ha arbetat eftermiddag med min brukare, men vaknade på morgonen med en hemsk huvudvärk, efter en stökig natt med min dotter som inte sovit många timmar.
Jag brukar aldrig vara hemma från mitt jobb för små saker som huvudvärk, har nog aldrig varit det då jag tar mitt arbete väldigt seriöst. Så jag la mig på dagen och bara tog det lugnt i hopp om att huvudvärken skulle släppa, dock hade jag redan pratat med en kollega om att få komma in en timme senare.

När jag kom in till arbetet försöker jag dölja min smärta som jag har i huvudet, då jag har valt att jag kan klara att åka till arbetet och göra mitt jobb. Min brukare eller brukarens familj skall inte bli drabbad för att jag mår dåligt, har jag valt att komma till jobbet så får man sköta arbetet. Men när jag kommer in säger min härliga arbetskollega:

- Du ser helt sliten ut, mår Du inge bra?

Jag svarar tillbaka att huvudvärken fortfarande sitter kvar, hon är så gullig och bestämmer att hon åker hem och gör det hon måste och återkommer till jobbet ca 1 ½ timme senare för att avlösa mig så jag kan gå hem och vila. Normalt tycker jag inte att det känns bra men jag är otroligt tacksam för den hjälp hon erbjöd sig, för jag hade nog inte klarat hela arbetspasset.

Men det jag vill få fram är att i vår grupp hos brukaren är vi så sammansvetsade att vi bryr oss om varandra och alla ställer upp för varandra. Då jag och min härliga arbetskollega också har ett annat ansvar, Vi är arbetsledare i gruppen och skall föregå med gott exempel inför gruppen. Det kan jag känna att vi gör när vi visar de andra att det är okej här i gruppen att vi ställer upp för varandra.

Men idag börjar huvudvärken försvinna, jag ser framemot en härlig eftermiddag tillsammans med brukaren. Imorgon är en ny dag och då kommer en ny vikarie att gå med på eftermiddagen. Det är jag för det mesta som har hand om inskolningarna, det är en konst att försöka förmedla det som är viktigt samt att komma ihåg att de måste få prova själva också för att kunna lära sig, men jag har haft tur. De senaste inskolningarna har varit bra, det är personer som inte är främmande för arbetet, som kommer med frågor och inte är rädda för att visa fram fötterna. Så det är det som händer denna vecka... ingen vecka är sig lik på min arbetsplats och det är det som gör att det är så härligt att arbeta med det jag gör.

Att ha assistenter i sitt hem

2009-09-16
Jag har en dotter som fyller 7 år i december, när hon var 2½ månad gammal åkte vi in till Gävles sjukhus och blev inlagd för RS-viruset (sk, förkylningsviruset). Efter några dagar när det var läkarrond så återkommer en ganska ny läkare in till oss, hon ber att få prata med mig angående Kayla.
Där ber man att få ta lite extra blodprover för att se om det finns en möjlighet att Kayla är född med trisomi 21 = Down Syndrom (mongolid). Jag förstod nog inte riktigt vad det handlade om så jag tyckte  inte det var så konstigt utan litade på att det var nödvändigt.

När hon sedan kom tillbaka för att berätta provsvaren så var de mycket riktiga så som hon hade trott. Kayla är född med en extra kromosom, alltså trisomi 21.
Med all min okunskap då så trodde jag först att det var för att jag hade gjort något under graviditeten eller något annat som orsakade det, men förstod ganska snabbt att det inte hade med det att göra.
Men jag erkände inte detta offentligt förrän Kayla nästan var fyllda 2år, utan hon var ju mitt barn med eller utan funktionsnedsättning.

Med åren har jag insett att som ensam förälder till en funktionshindrad klarar man inte vad som helst. Man byter erfarenheter med andra föräldrar och får ny information man kanske inte varit medveten om förut.
Mycket av informationen jag sitter på idag har med att göra att jag arbetar inom samma område och lärt mig mycket under arbetets gång.
Så strax efter att Kayla fyllt 6 år bestämde jag mig för att pröva att ansöka om personlig assistans genom Vivida Assistans. Detta visade sig väldigt lyckat, efter månader av väntan kom beskedet. Kayla fick igenom 42 timmar i veckan så nu har hon tre toppen assistenter som arbetar med henne.

Detta fungerar jätte bra då de arbetar mestadels kvällar och helger med henne, vilket gör att kvällar arbetar jag själv hos min brukare. Kayla har visat sig positiv till denna förändring, mycket av det är nog för att hon känner assistenterna sedan innan från fritids/korttids där de arbetat med henne tidigare.

Jag känner en tillit till dessa assistenter och det tror jag är viktigt om man skall ha dem i sitt hem. Dock vissa dagar känner man att det skulle vara skönt att inte ha folk i huset, det är en viss jargong med att ha människor så nära inpå sitt liv, men de har visat en känsla och mognad till att respektera mitt liv och sitt arbete.

Att arbeta som personlig assistent

2009-09-14
Hej! Jag heter Linda Madsen och detta är min blogg om hur det är att vara personlig assistent.
Jag fyller 26 år och bor i Gnesta med min dotter. Hade aldrig arbetat som personlig assistent förut innan jag blev anställd av Vivida Assistans för lite mer än 1år sedan, däremot har jag befunnit mig inom vården i olika diverse områden sedan jag var 16år. Så helt främmande var det inte. Men tanken på att arbeta i någon annans hem och all ensam arbete gjorde att jag inte valde att arbeta som personlig assistent tidigare då jag är ganska social av mig och trodde att det arbetet inte skulle passa mig. Men sen såg jag annons om en tjänst hos en brukare i Trosa som gjorde att jag blev nyfiken och sökte. Det var det bästa jag har gjort på länge, såklart var allt nytt och mycket att lära sig.

Det var inte bara själva arbetet som jag behövde komma in i, utan att lära känna familjen samt att lära känna brukaren som ännu är i den yngre generationen.
Att arbeta som personlig assistent innehåller ju många olika saker såsom att ha ett ansvar, påhittig, pålitlig men ändå kunna ha ett sinne för känsla och det är ett speciellt men lärorikt arbete.

Men då jag alltid har varit i service branschen och vet att jag vill jobba med något som i längden ger mig något tillbaka så är detta rätt arbete för mig.
Varje dag ser annorlunda ut, full med glädje, prövningar och lärdomar. Efter varje arbetspass när det är dags att gå hem så känner jag att jag fått ut något av mitt arbete och det är en fantastisk känsla! Jag har haft en sådan känsla förut i mitt liv och det var när jag arbetade på advokat byrån och det är ett helt annat arbete jämfört med detta.

Men att känna att man vill till jobbet, att man aldrig tröttnar på att arbete är en härlig känsla. Jag känner inte att jag bara gör detta för att hjälpa någon annan utan jag gör detta mycket också för att jag känner att brukaren tillför något positivt i mitt liv varje dag!

Så här kan Ni följa mina dagar som personlig assistent, hoppas Ni gillar det.