Information grundläggande behov

Personlig assistans beviljas endast om den enskildes hjälpbehov uppgår till ett visst antal timmar. I praxis har 3-7 timmar accepterats. Assistansersättning beviljas endast om det grundläggande hjälpbehovet uppgår till 20 timmar eller mer. De grundläggande behoven anges i 9 a § LSS. 

Den enskilde ska på grund av sin funktionsnedsättning ha ett hjälpbehov för att kunna sköta sin personliga hygien, måltider, på- och avklädning, kommunikation eller behöva hjälp som förutsätter ingående kunskap om den enskilde. Hjälpbehoven ska vara av mycket personlig karaktär, det vill säga integritetsnära. 

I samband med personlig hygien ska momentet vara fysiskt nära, varför en stor del innefattas, till exempel nagel och hudvård, tandborstning, rakning, sminkning, tvättning och hjälp i samband med toalettbesök. Även om en person rent motoriskt kan klara av dessa moment, så kan det föreligga omständigheter som medför att den enskilde inte utför eller bör utföra momentet utan hjälp. 

I samband med måltider inkluderas endast intagandet av maten som ett grundläggande behov. Det vill säga, hjälp med att föra maten till munnen eller hjälp att inta mat på annat sätt. Det kan även i detta fall finnas situationer då den enskilde rent motoriskt kan föra maten till munnen, men på grund av en kognitiv funktionsnedsättning eller demens så förstår inte personen att den måste äta. 

Ett tredje moment som bedöms vara integritetsnära är på- och avklädning. Detta är avgränsat till att endast inkludera de faktiska situationer som medför att kläder kommer på och av. De kläder som bedöms vara integritetsnära är samtliga inomhuskläder, inklusive proteser, stödstrumpor och ortoser. Ytterkläder ingår inte i de grundläggande behoven. 

Hjälp i samband med kommunikation som ett grundläggande behov innefattar kommunikation med tredje man. Det vill säga kommunikation med utomstående. Behovet ska vara sådant att en assistent krävs för att kommunikationen överhuvudtaget ska vara möjlig. Därutöver ska ett behov av nära kännedom föreligga för att kunna förstå vad den enskilde kommunicerar. Användande av vanligt svenskt teckenspråk är inte ett grundläggande behov. Däremot inkluderas kommunikation genom egna tecken, eller med hjälp av bilder, eller enstaka ord utan sammanhang. Annan hjälp som förutsätter ingående kunskap är inte begränsat till vad som kan inkluderas, men exempel är sådana insatser till följd av medicinsk utrustning eller sjukdom som kräver en insats och ingående kunskap. Dock inte sjukvårdande insatser. Avgörande är vid bedömningen konsekvenserna av att insatsen uteblir. Föreligger fara för liv eller hälsa, eller förstörelse av egendom så kan den enskilde vara berättigad assistans för annan hjälp som ett grundläggande behov. Det ska således vara fråga om aktiv tillsyn. Tillsyn kategoriseras som ett grundläggande behov om tillsynen är att likställa med övervakning, personen i fråga kan aldrig lämnas ensam. Därutöver krävs att den enskilde har kommunikationssvårigheter eller en komplicerad medicinsk problematik. 

Avslutningsvis krävs även att behovet inte kan tillgodoses av vem som helst, utan personen som utför tillsynen måste ha ingående kännedom om den enskilde. Ett konkret exempel kan vara en person som lider av epilepsi. Om anfallen är stora och kräver en insats, ex. medicinering, så är det sannolikt att behovet bedöms vara grundläggande. Så är fallet eftersom någon ständigt måste finnas närvarande i fall den enskilde får ett epilepsianfall och vid ett anfall måste personen agera snabbt och korrekt. Annan hjälp som förutsätter ingående kunskap kan även inkludera kvalificerade motivations- och aktiveringsinsatser. För att detta ska bedömas vara ett grundläggande behov måste den enskilde behöva hjälp av en person med ingående kunskap om den enskilde, det är inte tillräckligt att ingående kunskap krävs om funktionsnedsättningen. Det kan exempelvis vara nödvändigt att veta vad som gör den funktionsnedsatte upprörd, eller vad som motiverar denne. Ofta handlar det om psykiska funktionshinder. Lagstiftaren kräver även att den enskilde är delaktig i genomförandet av samtliga aktiviteter för att assistans ska beviljas. Lagtexten uttrycker även att personkretstillhörighet i sig inte berättigar till assistans, utan behoven ska vara till följd av ”stora och varaktiga funktionshinder”.