Domstol: Högsta förvaltningsdomstolen, mål nr 5472-10
Målet rör en 3,5-årig flicka med en hjärnskada som resulterade i ett flerfunktionshinder. Flickan var även hjärnblind och hade epilepsi. Försäkringskassan avslog flickans ansökan om utökad assistansersättning med 94 timmar per vecka, men beviljade en utökning med 37 timmar per vecka. Försäkringskassan bedömde att flickan var i behov av tillsyn under dygnets alla timmar och att behovet skulle komma att öka med stigande ålder, hänsyn togs även till föräldraansvar och att flickan en helg av fyra vistades hos en stödfamilj. Det var i målet ostridigt att flickan tillhörde den personkrets som kan ha rätt till personlig assistans. Frågan i målet var om flickans behov till någon del skulle anses vara tillgodosett genom normalt föräldraansvar. Kammarrätten jämförde omfattningen av föräldraansvaret för ett friskt barn i samma ålder med behovet hos det funktionshindrade barnet, men fastställde även att denna huvudprincip kan frångås när vården är av annan karaktär och till stor del av rent tekniskt slag. Eftersom flickan, på grund av sina behov, behövde särskilt omhändertagande bedömde kammarrätten att flickans vårdbehov var så speciellt och omfattande att det till allra största delen inte rymdes inom det normala föräldraansvaret. Därmed ansåg kammarrätten att flickan hade rätt till assistansersättning med 168 timmar per vecka. HFD avslog endast överklagandet och fastställde kammarrättens dom.