Domstol: Kammarrätten i Göteborg, mål nr 3487-18
Målet rör en 15- årig tjej tillhörande personkrets 3 som led av epileptiska anfall, självskadebeteende samt avsaknad av talat språk. Hon yrkade om assistansersättning dygnet runt istället för assistansersättning under dagtid samt viss tid under dygnsvilan. Resterande dygnsvilan beviljades i form av väntetid. Detta eftersom hon inte hade något talat språk och inte kunde uppkalla uppmärksamhet. Hon hade dessutom epilepsi och ett självskadebeteende och det fanns en risk för kvävning pga. slembildningar som innebar att hennes hjälpbehov under natten inte kunde tillgodoses genom väntetid. Försäkringskassan avslog yrkandet med motivering att hennes behov av hjälp under natten tillgodoseddes genom väntetid. Hon beviljades assistansersättning under hela hennes vakna tid. Hon bedömdes vara i behov av aktiv hjälp och aktiv tillsyn under hela dygnsvilan när hon var sjuk och under halva dygnsvilan när hon var frisk, resterande tid beviljades i form av väntetid. Med väntetid menade Försäkringskassan att en person behövde vara i hennes närhet och beredd att ingripa vid behov då hon inte kunde kalla uppmärksamhet. Kammarrätten konstaterade att utifrån beslutet framstod det som att hon var i behov av tillsyn dygnet runt. Utredningen gav stöd för att hon också var i behov av tillsyn under hela dygnsvilan då hennes hjälpbehov inte kunde tillgodoses genom väntetid. Domstolen meddelade att hon hade rätt till assistansersättning dygnet runt.