X

Mål rörande rätt till bistånd enligt SoL för en person som har rätt till assistansersättning.

Domstol: Högsta förvaltningsdomstolen, mål nr 2391-15

Målet rör en 61- årig kvinna som var beviljad assistansersättning enligt 51 kap. SFB för kostnader för personlig assistans enligt 9 a § LSS. Hon valde att endast ansöka om assistansersättning för det hjälpbehov hon hade under dagtid. Behovet i samband med sänggåendet tillgodoseddes därför inte genom assistansersättningen, i stället ansökte hon om bistånd enligt SoL. Kommunen avslog hennes ansökan med motivering att det inte finns någon rätt att välja att få vissa hjälpbehov som berättigar till assistansersättning tillgodosedda genom SoL. Lagstiftarens syfte är att hela hjälpbehovet ska tillgodoses genom den personliga assistansen. Med stöd av HFD 2013 ref. 45 anförde hon att hennes ansökan om bistånd inte kunde avslås på den grunden att det aktuella behovet kunde tillgodoses genom assistansersättning när hon hade valt att inte ansöka om assistansersättning för det behovet. Vidare anförde hon att det inte framgick av LSS eller SoL att den som har ett hjälpbehov måste välja mellan en av dessa två lagar. Av 4 § LSS framgår det att den lagen inte inskränker rättigheterna som en enskild kan ha enligt en annan lag.

HFD meddelade att bedömningarna som domstolen hade gjort i tidigare liknande fall (RÅ 1991 ref. 25 och HFD 2013 ref.45) inte var tillämpliga i detta fall eftersom biståndet som de enskilda hade ansökt om var av en annan karaktär än de insatser som de kunde få enligt LSS. Biståndet som hon hade ansökt om i detta fall var av samma karaktär som insatsen som hon hade beviljats assistansersättning för. Motivet bakom 4 § LSS (att den enskilde inte ska förlora möjligheten att få kompletterande hjälp enligt en annan lag) var därmed inte tillämplig i detta fall. HFD slog fast att sökanden inte hade rätt till bistånd enligt SoL i form av hemtjänstinsatser då behoven kunde tillgodoses genom en utökning av assistansersättningen.