Domstol: Kammarrätten i Jönköping, mål nr 736-18
Målet rör en 4- årig kille tillhörande personkrets 3 som led av Dravets syndrom, en sjukdom som bl.a. orsakade en svårartad epilepsi. Kommunen avslog hans ansökan om personlig assistans med motivering att hans diagnos inte innebar att han hade en psykisk funktionsnedsättning, vilket är en förutsättning för att tillsynsbehovet ska behandlas som ett grundläggande behov. Det fanns dessutom ett omfattande föräldraansvar för barn i hans ålder. Kammarrätten konstaterade att hans diagnos påverkade hans mentala utveckling och medförde en svår utvecklingsstörning. Mot bakgrund av det medicinska underlaget stod det klart att han hade en psykisk funktionsnedsättning. Eftersom han inte kunde signalera när ett epileptiskt anfall var på gång pga. hans stora kommunikationssvårigheter var han i ständigt behov av någon i hans närhet för att läsa av de tecken som föregick ett anfall i syfte att förebygga dess uppkomst. Uppgifterna om hur lång tid det tog att lära sig att läsa hans mående varierade från några veckor upp till ett halvår.
Oavsett vilken uppgift som var mest korrekt ansåg domstolen att det, med tanke på hans allvarliga och komplexa sjukdomsbild, hade framkommit att den som utövade tillsyn över honom måste tillbringa en längre tid med honom innan denne hade förmåga att fullt ut tillgodose hans behov. Det krävdes således mer än allmänna kunskaper om epilepsi för att kunna ge honom nödvändig hjälp. Han hade därmed ett behov av aktiv tillsyn av övervakande karaktär som förutsatte ingående kunskaper om honom. Det omfattade tillsynsbehovet översteg vad som var normalt för ett barn i motsvarande ålder. Domstolen beviljade honom personlig assistans för aktiv tillsyn.