Mål rörande rätt till personlig assistans för hjälp med kommunikation via taktil teckenspråkstolkning
Domstol: Högsta förvaltningsdomstolen, mål nr 4667-16
Målet rör en 64-årig kvinna tillhörande personkrets 3 som led av dövhet och en ögonsjukdom som medförde grav synnedsättning med succesiv försämring och som endast kunde kommunicera med andra genom taktil teckenspråkstolkning. För att kommunikationen ska bedömas som ett grundläggande behov krävs det att den som hjälper den funktionsnedsatte har kunskap om den funktionsnedsatte, om funktionsnedsättningen och om kommunikationssättet. Försäkringskassan avslog kvinnans ansökan om assistansersättning med motiveringen att hennes fall krävde kunskap om funktionsnedsättningen och ett visst kommunikationssätt men inte särskild kunskap om henne. HFD ansåg att det inte krävdes att tolken hade en särskild kunskap om kvinnan för att kommunikationen skulle fungera, även om en personlig relation skulle förbättra tolkningen. HFD fastställde Försäkringskassans beslut och meddelade att hennes behov av taktil teckenspråkstolkning inte utgjorde ett grundläggande behov enligt 9 a § LSS.
