Mål rörande rätt till personlig assistans för transport till och från aktiviteter.
Domstol: Högsta förvaltningsdomstolen, mål nr 1206-16
Målet rör en 29- årig kvinna tillhörande personkrets 1 som led av en utvecklingsstörning. Kommunen avslog hennes ansökan om personlig assistans för transport till- och från fritidsaktiviteter med motivering att det inte utgjorde ett sådant annat personligt behov som kunde ge rätt till personlig assistans. Kvinnan anförde att hon var i behov av en personlig assistent under resorna då hon hade inlärningssvårigheter och beteendestörningar som innebar att hon var i kontinuerligt hjälpbehov under resan. HFD meddelade att den som körde bilen under resan inte hjälpte henne med något som kunde anses vara en kvalificerad insats med hänsyn till just hennes behov. Att föraren i viss mån genom samtal eller närvaro kunde påverka henne ändrade inte detta förhållande. Det var inte heller visat att hon behövde konkreta hjälpinsatser under själva resan och hon hade under gymnasietiden klarat av att åka med färdtjänst. Mot denna bakgrund ansåg HFD att hon inte var i ett kvalificerat hjälpbehov under de aktuella resorna. Hennes behov av transport var därmed inte något som kunde utgöra ett annat personligt behov.
