X

Mål rörande rätten till assistansersättning när den anlitade assistansanordnaren inte hade tillstånd att bedriva verksamhet med personlig assistans.

Domstol: Högsta förvaltningsdomstolen, mål nr 6518-17

Målet rör en kvinnas dödsbo som yrkade om assistansersättning. Försäkringskassan avslog dödsboets ansökan med motivering att den anlitade assistansanordnaren inte hade haft tillstånd att bedriva verksamhet med personlig assistans. Enligt Försäkringskassan var det inte rimligt att den som saknade tillstånd skulle få ersättning av allmänna medel, även om ersättningen först betalades ut till den försäkrade. HFD meddelade att den som själv anställde någon för att få sin personliga assistans utförd behövde, enligt 23 § 5 st. LSS, inte tillstånd utan skulle i stället göra en anmälan till IVO innan assistenten började arbeta. Tillståndskravet infördes i de assistansberättigades intresse och syftar till att säkerställa en välfungerande tillsyn och en god kvalitet inom LSS-området. I SFB finns det ingen bestämmelse som meddelar att ersättning bara får betalas ut till den försäkrade om den anordnade har tillstånd. Enligt HFD måste lagstiftarens mening ha varit att införa villkoret endast för assistansanordnaren och inte den försäkrade. Således kunde inte Försäkringskassan avslå en begäran om utbetalning av assistansersättning till en försäkrad pga. att anordnaren inte hade tillstånd att bedriva verksamheten.