Domstol: Kammarrätten i Stockholm, mål nr 8306-18
Målet rör en 27-årig kvinna tillhörande personkrets 1 som led av en utvecklingsstörning. Hon yrkade att hon skulle få rätt till assistansersättning för hennes grundläggande behov. Hennes hjälpbehov avseende personlig hygien samt på- och avklädning hade beräknats för lågt. Hon yrkade också påassistans med kommunikation då hon inte hade något tal och inte använde tecken som stöd. Endast en tredje person som kände henne väl och hade förståelse för vad hon menade förbättrade hennes möjlighet att kommunicera. Hon yrkade också på aktiv tillsyn då hon var en fara för sig själv och andra. Ibland kunde hon reagera med att skada sig själv, försvinna eller kasta saker. Hon hade även ett visst behov av hjälp med måltider då hon hade stora svårigheter med att få i sig mat utan hjälp. Försäkringskassan avslog yrkandena och bedömde att hennes grundläggande behov endast uppgick till 18 timmar per vecka.
Kammarrätten konstaterade att det inte framgick av utredningen att hennes behov av hjälp i samband med personlig hygien samt på- och avklädning var större än Försäkringskassans beräknade tid. Gällande måltiderna meddelade kammarrätten att det inte framgick att hon behövde hjälp med att föra mat till munnen utan endast att hon behövde någon som satt bredvid henne under måltiderna. Vidare slog domstolen fast att det inte krävdes någon särskild kunskap om henne och hennes funktionhinder för att förmedla hennes förmåga att kommunicera. Slutligen meddelade kammarrätten att det inte fanns stöd i utredningen för att hon skulle ha ett aggressivt och utåtagerande beteende. Eftersom hennes grundläggande behov inte uppgick till mer än 20 timmar per vecka hade hon inte rätt till assistansersättning.