Domstol: Kammarrätten i Göteborg, mål nr 3922-17
Målet rör en 2,5- årig kille tillhörande personkrets 1 som led av en utvecklingsstörning som orsakade epilepsianfall. Försäkringskassan avslog hans ansökan om personlig assistans för tillsyn med motivering att hans behov av tillsyn inte var en följd av hans psykiska funktionsnedsättning, utan en konsekvens av hans epilepsibesvär. Vidare anförde Försäkringskassan att föräldraansvaret för ett barn som är 2,5 år var omfattande och inkluderade de flesta hjälpbehov. Det var därmed rimligt att beakta tid för föräldraansvar i samband med måltider.
Kammarrätten godtog Försäkringskassans beviljad tid för måltider. Vidare anförde domstolen att den medicinska utredningen visade att det var epilepsin som orsakade tillsynsbehovet och inte hans psykiska funktionsnedsättning. Hans behov av tillsyn föll därmed inte inom ramen för det grundläggande behovet ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade”. Då hans behov av personlig assistans inte uppgick till mer än 20 timmar per vecka fick han inte rätt till assistansersättning.