Domstol: Kammarrätten i Jönköping, mål nr 3198-18
Målet rör en 13- årig kille tillhörande personkrets 1 som led av Downs syndrom, autism, cerebral pares, synnedsättning och eventuellt en hörselnedsättning. Killen var beviljad personlig assistans som utfördes av hans föräldrar under all vaken tid, korttidstillsyn alla skoldagar och lovdagar samt korttidsvistelse två dygn per vecka. Hans vårdnadshavare yrkade att korttidsvistelsens omfattning inte var tillräckligt för att killens möjlighet till personlig utveckling och familjens behov av avlastning skulle tillgodoses. Förvaltningsrätten beviljade honom korttidsvistelse med 14 dagar per månad. Kommunen yrkade att kammarrätten skulle upphäva beslutet med motivering att killens behov av miljöombyte och anhörigas behov av avlösning var tillgodosett genom korttidshem med två dygn per vecka, korttidstillsyn alla vardagar och lov, personlig assistans under all vaken tid och dubbel assistans för morgonrutiner.
Kammarrätten meddelade att det faktum att föräldrarna arbetade som assistenter inte uteslöt att det kunde finnas ett behov av korttidsvistelse utanför hemmet. Prövningen skulle dock göras utifrån omvårdnadsarbetet som inte omfattades av den beviljade personliga assistansen. Kammarrätten ansåg att hans anhöriga var i stort behov av avlösning eftersom föräldrarna beskrev att killen inte kunde ha utomstående assistenter då han vände sig till dem hela tiden. Domstolen bedömde utifrån läkarintyget att korttidsvistelse två dygn per vecka var ohållbart och att korttidsvistelsen behövde vara sammanhängande. Kammarrätten beviljade korttidsvistelse med tio dygn per månad och med sammanhängande insatser.