Mål rörande rätt till personlig assistans och assistansersättning

Domstol: Kammarrätten i Jönköping, mål nr 1356-17

Målet rör en 11- årig pojke tillhörande personkrets 3 som var i behov av personlig assistans för sin personliga hygien, på- och avklädning och kommunikation. Pojken var tidigare beviljad assistansersättning för 88 timmar per vecka. Försäkringskassan beslutade i april 2016 att dra in assistansersättningen från och med juli 2016 då de bedömde att hans grundläggande behov inte uppgick till mer än 20 timmar per vecka. På grund av detta ansökte han om personlig assistans fr.o.m. juli 2016. Kommunen avslog hans ansökan med motivering att hans grundläggande behov inte var av sådan karaktär och omfattning som berättigade till personlig assistans. Båda beslut överklagades till förvaltningsrätten, som meddelade att Försäkringskassans beslut tills vidare inte skulle gälla och att hans grundläggande behov uppgick till mer än 20 timmar, vilket gav honom rätt till assistansersättning.

Försäkringskassan beviljade honom 67 timmar assistansersättning. Kommunen yrkade att kammarrätten skulle upphäva förvaltningsrätten beslut då hans behov av personlig assistans kunde tillgodoses genom assistansersättning från Försäkringskassan. Kammarrätten meddelade att eftersom assistansersättning hade utbetalats till honom under månaderna april-juli 2017, fick ingen av parterna anses ha ett intresse av att låta förvaltningsrättens dom stå fast. Kammarrätten upphävde förvaltningsrättens dom och anmärkte att det inte fanns några hinder för honom att vid behov ansöka om tillfälligt utökad personlig assistans med stöd av 9 § 2 p. LSS.