Domstol: Kammarrätten i Sundsvall, mål nr 2907-17
Målet rör en 3- årig kille tillhörande personkrets 2 som till följd av en hjärnskada led av en psykisk och fysisk funktionsnedsättning. Försäkringskassan avslog hans ansökan om assistansersättning med motivering att hans tillsynsbehov var av medicinsk karaktär och inte orsakat av en psykisk funktionsnedsättning. Vid tidpunkten för Försäkringskassans prövning var han 3 år, vilket innebar att hans vårdbehov inte var av sådan omfattning att det kunde bortses från normalt föräldraansvar.
Kammarrätten konstaterade att utredningen gav stöd för att han hade ett behov av aktiv tillsyn av övervakande karaktär, som inte endast var av medicinsk natur. Det fanns alltså ett tillsynsbehov som hade sin grund i hans psykiska funktionsnedsättning. Således omfattades hans behov av tillsyn av hans grundläggande behov. Nästa fråga var om han hade behov av tillsyn i större utsträckning än vad underinstansen fann pga. att det inte skulle ingå i föräldraansvaret. Kammarrätten konstaterade att barn i 3,5 års åldern utan funktionshinder har ett stort behov av tillsyn, dock hade han ett mer omfattande tillsynsbehov än friska barn. Behovet gick däremot inte helt utöver det normala föräldraansvaret. Den av förvaltningsrätten bestämda tiden om 42 timmer per vecka för föräldraansvaret var enligt kammarrätten rimlig. Han fick rätt till assistansersättning med 126 timmar per vecka.