Domstol: Kammarrätten i Sundsvall, mål nr 394-17
Målet rör en 60- årig kvinna tillhörande personkrets 3 som led av dövblindhet och som endast kunde kommunicera genom visuellt och taktilt teckenspråk. Försäkringskassan avslog hennes ansökan om assistansersättning för kommunikation med motivering att hon endast behövde hjälp av någon med kunskaper om hennes funktionsnedsättning och kommunikationssätt men inte om henne.
Kammarrätten konstaterade, utifrån HFD:s praxis, att en dövblinds persons behov av taktil teckenspråkstolkning inte utgjorde hjälp med ett grundläggande behov. Domstolen meddelade att hennes behov av hjälp var en avancerad form av tolkhjälp som krävde kunskap om funktionsnedsättningen och kommunikationssättet. Utredningen gav dock inte stöd för att tolken behövde ha sådan särskild kunskap om henne för att hjälp med kommunikation skulle utgöra ett grundläggande behov. Behovet kunde därmed inte ge rätt till assistansersättning.