Domstol: Kammarrätten i Stockholm, mål nr 3558-17
Målet rör en 19-årig kille tillhörande personkrets 1 som led av en utvecklingsstörning. Försäkringskassan avslog hans ansökan om assistansersättning för tillsyn under all vaken tid som ett annat personligt behov med motivering att han inte hade gjort sannolikt att han hade detta behov. I utredningen framgick det att han var mycket snäll, att han inte var rymningsbenägen och att han stannade till om man ropade på honom. Försäkringskassan anförde också att hans mamma hade redovisat att han kunde vara ensam i olika rum i bostaden men att någon var tvungen att se till honom då och då.
Kammarrätten tog del av utredningen som visade att killen fungerade som ett barn i förskoleåldern och att han därför inte kunde lämnas ensam under några längre stunder. Han var därför i behov av tillsyn som ett annat personligt behov. Killen levde med sin mor, som inte hade något ansvar för att tillgodose hans hjälpbehov då han var över 18 år. Enligt kammarrätten får dock vuxna familjemedlemmar som väljer att bo tillsamanas förutsättas ha ett visst umgänge med varandra. Därmed bedömde domstolen att killens behov av tillsyn till viss del var tillgodosett genom att han bodde med sin mor. Kammarrätten kunde dock inte ta ställning till i vilken utsträckning hans behov var tillgodosedd och återlämnade målet till Försäkringskassan.