Mål rörande rätt till assistansersättning i samband med träning.
Domstol: Kammarrätten i Stockholm, mål nr 3770-16
Målet rör en 57-årig man tillhörande personkrets 3 som led av en funktionsnedsättning. Allmänna ombudet för socialförsäkringen yrkade att kammarrätten skulle upphäva underinstansernas avgörande och återförvisa målet till Försäkringskassan. Ombudet anförde att träningen som mannen utförde var en sjukvårdande insats enligt hälso- och sjukvårdslagen. Konsekvensen av detta var, enligt ombudet, att de grundläggande behoven (personlig hygien samt på- och avklädning) som uppstod i samband med träningen inte skulle räknas som grundläggande behov eftersom aktiviteten i sig inte var ett grundläggande behov.
Kammarrätten konstaterade att det var ostridigt att träningen som han deltog i inte utgjorde en sjukvårdande insats, därmed saknades skäl för att gå närmare in på hjälpbehoven som uppstod i samband med sådana insatser. Nästa fråga var om hjälpbehovet som uppstod i samband med träningen ändå skulle beaktas vid prövningen av rätten till assistansersättning. Domstolen meddelade att det var ostridigt att hjälpen med personlig hygien samt på- och avklädning var av sådan integritetskänslig karaktär att de skulle betraktas som grundläggande behov. Även om själva träningen inte var ett grundläggande behov fann domstolen att hjälpbehoven som uppstod i samband med träningen var grundläggande behov. Detta innebar att han fick rätt till assistansersättning i samma omfattning som Försäkringskassan hade funnit.
