Domstol: Kammarrätten i Göteborg, mål nr 3017-16
Målet rör en 56-årig man som yrkade att kammarrätten skulle besluta att han hade rätt till ersättning för kostnader för personlig assistans som motsvarade det statliga schablonbeloppet för assistansersättning. Kommunen avslog detta med motivering att det ekonomiska stödet skulle utgå från de verkliga kostnaderna och att det statliga schablonbeloppet inte var bindande för kommunens ersättningsskyldighet enligt LSS. Han hade inte visat att han hade haft skäliga kostnader som översteg beloppet som kommunen hade betalat ut.
Kammarrätten meddelade att kommunens skyldighet att utge ersättning avser de verkliga kostnaderna för assistansen i den mån de kan bedömas som skäliga. För att kunna ta ställning till detta måste kommunen kunna kräva att den enskilde ger in underlag som styrker kostnadernas storlek och skälighet, även om anspråket understiger det statliga schablonbeloppet för assistansersättningen. Eftersom han inte lämnade in något underlag bedömde kammarrätten att han inte kunde få rätt till högre ersättning än vad kommunen hade beviljat honom.