Mål rörande utdömande av särskild avgift för en kommun.
Domstol: Kammarrätten i Jönköping, mål nr 2737-15
Målet rör en kommun som blev ålagd att betala en avgift till IVO pga. ett oskäligt dröjsmål. Kommunen hade haft svårt att hitta en bostad som passade en person utifrån dennes diagnos. Den enskilde erbjöds först en servicebostad som han tackade nej till. Sedan erbjöd kommunen en gruppbostad, vilket den enskilde inte heller accepterade. Det förelåg inte ett akut behov av bostad. Enligt kommunen uppkom det skäliga dröjsmålet först 1 år efter det gynnande beslutet och pågick till dess den enskilde erbjöds och tackade nej till boendet. Den enskilde hade under väntetiden tillförsäkrats goda levnadsvillkor genom att han beviljades personlig assistans.
Kammarrätten meddelade att det var fråga om betydande dröjsmål med att tillhandahålla en bostad med särskild service. Det var enligt domstolen inte visat att kommunen muntligen hade erbjudit särskilt boende i form av gruppbostad. Det fanns därför grund för att ålägga kommunen att betala en särskild avgift. Gällande storleken av avgiften bestämde kammarrätten att den skulle sättas ned till 10 000 kr eftersom den enskilde under tiden hade beviljats personlig assistans.
