Mål rörande rätt till bostad med särskild service för barn eller ungdomar.

Domstol: Kammarrätten i Jönköping, mål nr 1352-16

Målet rör en 16- årig kille tillhörande personkrets 1 som led av autismspektrumtillstånd. Kommunen avslog hans ansökan om bostad med särskild service med motivering att hans behov av omvårdnad inte var av sådant omfattande slag som krävdes för att beviljas bostad med särskild service. Enligt kommunen var det vårdnadshavarnas ansvar att tillgodose boende och stöd till hemmaboende minderåriga i det fall det inte fanns omfattande omvårdnadsbehov. Hans behov av stöd tillgodoseddes därmed genom hans boende i föräldrahemmet. Vidare anförde kommunen att hans hem låg inom ett normalt pendlingsavstånd från skolan varför han inte kunde anses ha ett behov av insatsen. Kommunen menade också att det inte fanns några hinder för att möta behovet av att pendla till skolan ifall han hade vissa svårigheter med det.

Kammarrätten konstaterade att han hade en svår situation hemma då hans pappa bodde på ett boende och anknytningen till hans mamma och syster hade brister. Han hade också svåra beteendestörningar och brister i sin empatiska förmåga. Enligt domstolen var det direkt olämpligt att han bodde hemma och åkte buss själv till skolan då det inte gick att garantera hans och andras säkerhets i en situation som han skulle uppleva som påfrestande. Enligt domstolen var det sannolikt att hans vårdnadshavare inte kunde tillgodose hans omvårdnadsbehov. Han var inte heller så ung att vikten av fortsatt boende i föräldrahemmet skulle beaktas. Domstolen meddelade därför att han hade rätt till bostad med särskild service.