Mål rörande rätt till ekonomiskt stöd för skäliga kostnader för personlig assistans.

Domstol: Kammarrätten i Sundsvall, mål nr 35-17

Målet rör en 12- årig kille som yrkade att kammarrätten skulle bestämma att han hade rätt till högre ersättning för skäliga kostnader för personlig assistans än vad kommunen hade beviljat honom. Kommunen bestred detta med motivering att han genom sin assistansanordnare hade yrkat ersättning motsvarande det statliga schablonbeloppet utan att redovisa underlag som styrkte att kostnaderna under den perioden uppgick till det beloppet.

Kammarrätten konstaterade att kommunens skyldighet att utge ersättning för personlig assistans avser de verkliga kostnaderna för assistansen i den mån de kan bedömas som skäliga. För att kunna ta ställning till ett ersättningsanspråk måste kommunen kunna kräva att den enskilde ger in underlag som möjliggör en bedömning av kostnadernas storlek och skälighet, även om anspråket inte överstiger schablonbeloppet. Enligt domstolen hade han inte redovisat något underlag från anordnaren som gjorde det möjligt för kommunen att bedöma skäligheten i kostnaderna. Med stöd i detta fann domstolen att han inte hade rätt till högre ersättning än vad han hade beviljats av kommunen.