Domstol: Kammarrätten i Jönköping, mål nr 1952-15
Målet rör en 20- årig kvinna tillhörande personkrets 2 som led av en hjärnskada och en grav utvecklingsstörning. Kommunen avslog hennes ansökan om korttidsvistelse utanför hemmet med motivering att hennes anhöriga hade möjlighet till avlösning genom den beviljade assistansen. Hon kunde därmed vistas utanför hemmet så att familjen kunde få avlösning. Familjens bostadsanpassning medförde också att anhöriga hade möjlighet till viss avskildhet i hemmet. Familjen hade dessutom valt att bo tillsammans med henne, det var inte rimligt att hon skulle starta upp insatsen i vuxen ålder. Insatsen var inte behövligt för att tillförsäkra henne goda levnadsvillkor.
Kammarrätten konstaterade att hennes behov av miljöombyte och rekreation samt behovet av ökad självständighet i förhållande till föräldrarna var tillgodosett genom de beviljade insatser. Även föräldrarnas behov av avlastning var tillgodosett. Domstolen meddelade att hon inte hade rätt till korttidsvistelse utanför hemmet.