Mål rörande rätt till assistansersättning för kommunikation.
Domstol: Kammarrätten i Stockholm, mål nr 9192-15
Målet rör en 64- årig man tillhörande personkrets 3 som led av Ushers syndrom typ 1, som medförde att han var dövblind. Försäkringskassan avslog hans ansökan om assistansersättning med motivering att om det enbart krävdes kunskap om ett alternativt kommunikationssätt kunde det inte bli aktuellt med att bevilja tid för kommunikation som ett grundläggande behov. Utredningen i målet gav, enligt Försäkringskassan, inte stöd för att man behövde ha ingående kunskaper om honom för att kunna kommunicera med honom, utan det krävdes endast mer kunskap om funktionshindret.
Kammarrätten tog del av utredningen som visade att han hade mycket svårt att kommunicera med andra. Under optimala förhållanden kunde han kommunicera med visuellt teckenspråk, men var nästan alltid hänvisad till taktilt teckenspråk. Av utlåtandet från Tolkcentralen framgick det att tolkning med taktilt teckenspråk på ett bra sätt förutsatte att tolken behövde ha kunskaper om personen och dennes omgivning för att kunna kommunicera. Domstolen fann att han var beroende av att personen som tolkade åt honom hade personliga och ingående kunskaper om honom och hans funktionsnedsättning. Hans hjälpbehov med kommunikationen var således ett grundläggande behov som berättigade honom till assistansersättning då det översteg 20 timmar per vecka.
