Mål rörande rätt till personlig assistans för kommunikation.
Domstol: Kammarrätten i Sundsvall, mål nr 1777-15
Målet rör en 40- årig kvinna tillhörande personkrets 1 som led av Aspergers syndrom. Kommunen avslog hennes ansökan om personlig assistans med motivering att det inte framkom av utredningen att hon behövde en tredje person för att kunna kommunicera. Hon behövde inte heller någon med ingående kunskaper om henne utan endast en person som hade baskunskap om hennes funktionsnedsättning.
Kammarrätten konstaterade att hennes sociala förmåga växlade mycket och att personer som arbetade med henne behövde kunna kommunicera med henne för att undvika missförstånd. Domstolen meddelade att hon hade ett språk och kunde uttrycka sig men i vissa situationer låste hon sig och klarade inte av att genomföra ett samtal. Domstolen fann inte att dessa omständigheter visade att henens hjälpbehov var av sådan beskaffenhet att hon behövde personlig assistans för kommunikation. Domstolen slog också fast att hennes behov av hjälp med motivering, planering och tillsyn inte krävde ingående kunskaper om henne, därmed var det inte heller fråga om ett grundläggande behov. Domstolen fann att hennes hjälpbehov inte var av sådan karaktär att de berättigade till personlig assistans.
