Mål rörande rätten att få behålla insatsen personlig assistans under längre utlandsvistelse
Domstol: Högsta förvaltningsdomstolen, mål nr 2139-07
Målet rör en 36-årig man tillhörande personkrets 1. Mannen var i beslut från kommunen beviljad personlig assistans i form av ekonomisk ersättning då han valt att anordna assistansen genom en privat assistansanordnare. Kommunen beslutade dock att dra in mannens assistans då det framkommit att han rest utomlands med avsikt att vara borta i 6 månader. Kommunens motivering var att förhållandena i och med utlandsvistelsen väsentligen förändrats, då beslutet om assistans var grundat på utredningen av mannens hjälpbehov i hemmet i Sverige. Kommunen ansåg att de inte kunde garantera assistansens kvalité vid en sådan lång utlandsvistelse. Högsta förvaltningsdomstolen fastslog att mannens utlandsvistelse inte medfört någon ökning av insatsen då assistansanordnaren bedömt att det var ekonomsikt möjligt att utföra assistansen utomlands i enlighet med befintliga assistanstimmar. Domstolen fann heller inte stöd för att utlandsvistelsen påverkade omfattningen av mannens hjälpbehov. Det saknades därmed skäl för att ifrågasätta behovet av ersättning för skäliga kostnader för personlig assistans i enlighet med kommunens beslut, oberoende av om han vistades i Grekland eller på hemorten. Domstolen fastslog att utlandsvistelsen i sig heller inte hade någon avgörande betydelse för kommunens möjlighet att verkställa insatsbeslutet. Utlandsvistelsen hade därför inte inneburit någon sådan väsentlig förändring av de förhållanden som låg till grund för beslutet om personlig assistans, att kommunen haft rätt att dra in insatsen.
