Mål rörande rätten till assistansersättning under resa till och från skolan
Domstol: Högsta förvaltningsdomstolen, mål nr 3073-13
Målet rör en 20-årig kvinna som led av utvecklingsstörning, autistiskt syndrom samt medicinskt resistent epilepsi. Kvinnan saknade tal och var okontrollerbar vid utbrott. Försäkringskassan avslog kvinnans ansökan om assistansersättning för resa till och från skolan, med motiveringen att skolhuvudmannen bar huvudansvaret för skolskjuts. Den tid som kvinnan färdades till och från skolan ansågs även kunna likställas med tid som eleven vistades i skolans verksamhet. Då hennes hjälpbehov under skoltid tillgodosågs av personalen på skolan, kunde enligt Försäkringskassan, även kommunen tillgodose behoven under resor till och från skolan. Högsta förvaltningsdomstolen fastslog att skolan enligt skollagen ansvarar för att vidta åtgärder som inte betraktas som utbildande, om de är behövliga för att eleven ska kunna delta i undervisningen. Skollagen inbegriper dock inget krav på att kommunen är skyldig att anordna skolskjuts som även inbegriper insatser av personlig karaktär. Tid för resa till och från skolan kunde enligt domstolen heller inte likställas med tid då eleven vistades i skolan. Domstolen fastslog därför att rätten till assistansersättning under skolresor inte är beroende av bedömningen om det föreligger särskilda skäl, utan ska avgöras med utgångspunkt i det behov av personlig assistans som den enskilde har.
