Mål rörande rätten till assistansersättning under vistelse i familjehem
Domstol: Högsta förvaltningsdomstolen, mål nr 3102-12
Målet rör en 11-årig flicka som vårdades i familjehem enligt LVU. Försäkringskassan avslog flickans ansökan om assistansersättning med motiveringen att familjehemmet kunde likställas med vård på institution. Försäkringskassan ansåg att då familjehemsföräldrarna beviljats högre arvode än normalt för att en av familjehemsföräldrarna skulle kunna vara hemma på heltid, hade kommunen beaktat flickans behov av ständig tillsyn, och därför bedömdes det inte föreligga något behov av assistansersättning. Det förhöjda arvodet ansågs även utgöra ett omvårdnadsansvar som var att likna vid en arbetsinsats. Det innebar enligt Försäkringskassan att familjehemsföräldrarna ansvarade för att tillgodose behov som går utöver normalt föräldraansvar. Högsta förvaltningsdomstolen fastslog att ett familjehem är ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran och som inte bedrivs yrkesmässigt. Familjehemsuppdrag är att ta hand om ett barn på det sätt ett barns föräldrar normalt gör. Därför ska familjehemmets ansvar likställas med det normala föräldraansvaret vid bedömningen av rätten till assistans. En familjehemsförälder kan inte beviljas vårdbidrag, och arvodet avser endast familjehemsföräldrarna, medan assistansersättningen är en direkt insats som syftar till att tillgodose flickans hjälpbehov. Domstolen bedömde att likväl som vårdbidraget inte ska påverka rätten till assistans ska inte heller arvodet till familjehem utgöra skäl för att neka den enskilde assistans. Enligt domstolen bedömdes tillsynen för en 11-åring vara av begränsad omfattning. Flickans tillsynsbehov ansågs vidare inte jämförbart med tillsynen för barn i jämförbar ålder utan funktionshinder. Det förelåg enligt domstolen därför heller inte skäl för att göra avdrag på assistansen med hänvisning till normalt föräldraansvar.
