Domstol: Högsta förvaltningsdomstolen, mål nr 927-13
Målet rör en 67-årig man tillhörande personkrets 2. Kommunen hade avslutat mannens dagliga verksamhet med motiveringen att mannen inte längre hade rätt till insatsen då han passerat yrkesverksam ålder. Mannen var även beviljad vårdboende enligt socialtjänstlagen, och han ansågs därigenom vara tillförsäkrad omvårdnad, tillsyn, stimulans och aktivering. Högsta förvaltningsdomstolen fastslog att syftet med insatsen daglig verksamhet är att främja livskvalitet och delaktighet i samhällslivet, och att utveckla och ge personer med funktionshinder möjlighet till personlig utveckling och delaktighet som motsvarar förvärvsarbetare. Domstolen fastslog att daglig verksamhet i första hand ska beviljas personer i yrkesverksamålder, men att insatsen även kan beviljas för personer som uppnått pensionsåldern om syftet är att förhindra passivisering och isolering. Domstolen bedömde att det övergripande målet med insatsen ändå är att utveckla den enskildes möjlighet till arbete, och att insatsen i enlighet med lagens ordalydelse bör begränsas till att omfatta funktionshindrade personer i yrkesverksam ålder. Då dagens pensionssystem erbjuder flexibel pensionsålder med en rätt att kvarstå i anställning till 67 år, ansåg domstolen att rätten till daglig verksamhet inte kan anses kvarstå till längre än 67 års ålder. Kommunen bedömdes därför haft fog för sitt beslut om att avsluta den dagliga verksamheten då mannen vid den tiden hade fyllt 67 år.