Mål rörande de grundläggande behovens karaktär för att beviljas personlig assistans

Domstol: Högsta förvaltningsdomstolen, mål nr 5321-07

Målet rör en 49-årig man tillhörande personkrets 3. Kommunen avslog ansökan om personlig assistans med motiveringen att de grundläggande hjälpbehoven inte var av sådan karaktär att han hade rätt till insatsen. Även om mannen ansågs ha ett visst behov av hjälp med av- och påklädning, dusch och att duka fram och av vid matsituationer. Högsta förvaltningsdomstolen fastslog att för att beviljas personlig assistans ska det föreligga ett klart behov av personlig assistans i de situationer det är fråga om. Hjälpbehoven ska avse personliga behov, så som den personliga hygienen, att inta måltider eller att kommunicera med andra. Insatsen bör också vara förbehållen krävande eller i olika avseenden komplicerade situationer. Krav på viss tidsmässig omfattning gick inte att uppställa, även om tidsfaktorn fastslogs ha betydelse.

Domstolen bedömde vidare att alla praktiska hjälpbehov med t.ex. av- och påklädning och intagande av måltider inte grundade rätt till assistans. För att beviljas assistans ska hjälpbehovet enligt domstolen vara av mycket privat och integritetskänslig karaktär, där den funktionshindrade har ett behov av att få bestämma av vem och hur hjälpen ska ges. Aktiverings- och motiveringsinsatser fastslogs normalt inte ingå i de grundläggande behoven, bara om den enskilde på grund av sitt psykiska tillstånd hade behov av sådan aktiv tillsyn som närmast var av övervakande karaktär. Påminnelser, praktiska instruktioner och liknande kunde inte räknas till sådan kvalificerad tillsyn. Mannen hade uppgett att han hade behov av personlig assistans i en omfattning av 101 timmar per vecka, varav 7-8 timmar per dag avsåg grundläggande hjälpbehov i form av måltider, personlig hygien, på- och avklädning och toalettbesök.

Enligt domstolen hade mannen behov av hjälp med att tillreda och plocka fram och undan mat, att dela seg mat och där det behövdes gaffel och kniv. Han klarade dock att äta och dricka själv. Hjälpbehovet i samband med måltider ansågs därför inte vara av sådan personlig och integritetsnära karaktär att det kunde räknas som ett grundläggande behov. För personlig hygien, av- och påklädning och toalettbesök bedömde domstolen att det fanns ett visst behov av hjälp, men i den uppskattade tiden hade även tid för justering och låsning av rullstol, övervakning på grund av fallrisk och påminnelser beaktats. Enligt domstolen kunde sådana behov inte räknas som grundläggande behov. Mannen kunde även schamponera håret och borsta tänderna själv, och han klarade också att arbeta 30 timmar i veckan. Enligt domstolen talade dessa omständigheter emot att hans behov av kvalificerad hjälp i de angivna situationerna skulle vara av mer än marginell omfattning. Domstolen fastslog att hjälpbehoven inte var av sådan karaktär och omfattning att mannen hade rätt till personlig assistans.