Mål rörande ekonomiskt stöd för insatsen personlig assistans
Domstol: Högsta förvalningsdomstolen, mål nr 6180-02
Målet rör en 26-årig kvinna som var beviljad personlig assistans och hade sin assistans ordnad genom en privat assistansanordnare. Kvinnan ansåg att kommunens ekonomiska stöd för den personliga assistansen skulle motsvara det av regeringen fastställda schablonbeloppet som utgick för den statliga assistansersättningen. Kommunen ansåg att de endast var skyldiga att utge ersättning motsvarande den faktiska kostnaden för personlig assistans. Ersättningen skulle enligt kommunen därför ha sin grund i de faktiska kostnaderna för att tillgodose behovet av personliga stödinsatser.
Högsta förvaltningsdomstolen fastslog att den statliga assistansersättningen utgår med ett av regeringen fastställt timbelopp, och att beloppet är avsett för att täcka de verkliga kostnader som den enskilde har för sin assistans, dvs. lönekostnader, administration m.m. Assistansersättningen lämnas därför med ett fast belopp per timme oberoende av vilka kostnader för assistansen som den enskilde har haft. Den ersättningsberättigade behöver bara redovisa antalet utförda assistanstimmar. Domstolen fastslog dock att kommunens skyldighet att ge ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för personlig assistans är begränsad till skäliga kostnader och kan inte utgå annat än för de verkliga kostnaderna för insatsen.
Domstolen bedömde att kvinnan erhållit assistans från den privata assistansanordnaren och att kommunen bekostat assistansen. Enligt domstolen hade kommunen tillhandahållit assistans under den aktuella perioden, och kvinnan hade därför inte någon rätt att utöver den beviljade assistansen begära ekonomiskt stöd till kostnader för personlig assistans.
