Domstol: Högsta förvaltningsdomstolen, mål nr 2553-12
Målet rör en 38-årig man som var beviljad assistansersättning från Försäkringskassan och hade sin assistans anordnad genom avtal med en privat assistansanordnare. Kommunen avslog mannens ansökan om 30 minuter personlig assistans i samband med sänggåendet. Motiveringen var att assistanstimmarna rymdes i assistansanordnarens uppdrag och den ersättning som bolaget erhöll från Försäkringskassan. I annat fall erbjöd sig kommunen att utföra hela assistansuppdraget.
Högsta förvaltningsdomstolen fastslog att kommunen hade ett yttersta ansvar att tillgodose behovet av assistans. Domstolen ansåg att ansvaret sträckte sig till att ha beredskap och tillhandahålla personlig assistans, samt att täcka tillfälliga behov och att anordna assistans även i de fall då den enskilde fått assistansersättning från Försäkringskassan. Då kommunen erbjudit sig att utföra hela assistansen inom ramen för assistansersättningen, och mannen inte hade gjort gällande att han på så vis inte skulle vara tillförsäkrad goda levnadsvillkor, bedömde domstolen att kommunen levt upp till sitt yttersta ansvar. Kommunen var därför inte skyldig att varaktigt anordna endast en del av insatsen medan återstående del tillhandahölls genom en anordnare.