Domstol: Högsta förvaltningsdomstolen, mål nr 7020-06
Målet rör en 54-årig man som led av Alzheimers sjukdom. Sjukdomen hade debuterat 1999 och mannen hade försämrats i närminne. Han hade språkliga svårigheter och nedsatt orienteringsförmåga, svårt med initiativförmågan och koncentrationen. Han var rädd för att gå ut på grund av risken för att tappa bort sig och hade svårt att kommunicera med omgivningen. Han kunde ta sig mat ur kylskåpet men inte värma maten i mikrovågsugn. Han klarade sin personliga hygien och påklädning, men behövde påminnas för att komma igång. Mannen hade för övrigt ingen fysisk nedsättning utan rörde sig obehindrat. Kommunen avslog ansökan om personlig assistans och daglig verksamhet med motiveringen att han inte tillhörde någon av lagens 3 personkretsgrupper. Enligt kommunen gav lagens förarbeten uttryck för att demenssjukdom skulle undantas från insatser enligt LSS.
Högsta förvaltningsdomstolen fastställde kammarrätten och förvaltningsrättens dom. Enligt domstolen gav den medicinska utredningen stöd för att mannen ådragit sig en hjärnskada till följd av kroppslig sjukdom, och att han på grund av skadan hade ett betydande och bestående funktionshinder. Domstolen fastslog att mannen uppfyllde de uppställda kriterierna för att tillhöra lagens personkrets 2.