Mål rörande rätten till assistansersättning och tillsyn samt föräldraansvarets omfattning för en 10-åring
Domstol: Högsta förvaltningsdomstolen, mål nr 12061-1995
Målet rör en 10-årig pojke som led av en grav utvecklingsstörning, epilepsi och kommunikationssvårigheter. Försäkringskassan avslog pojkens ansökan om assistansersättning med motiveringen att hans omvårdnadsbehov främst bestod av tillsyn. Hans behov av kvalificerad hjälp var enligt Försäkringskassan inte av sådan omfattning att han hade rätt till assistansersättning.
Högsta förvaltningsdomstolen fastslog att pojken hade behov av hjälp med personlig hygien, toalettbesök och av- och påklädning. Han hade även stora kommunikationssvårigheter. Enligt domstolen var pojken i behov av ständig tillsyn då det ofta krävdes ingripanden för att förhindra att han förstörde föremål eller skadade sig själv och andra. Med anledning av hans kommunikationssvårigheter förutsattes ingående kunskaper om honom och hans funktionshinder för att kunna tillgodose hjälpbehovet. Tillsynsbehovet utgjorde därför ett grundläggande behov.
Domstolen fastslog även att de grundläggande behoven hos ett friskt barn i 12 årsåldern var av begränsad omfattning, och att det inte var möjligt att med hänvisning till normalt föräldraansvar bortse från någon nämnvärd del av den tid det tog att tillgodose pojkens grundläggande behov. Sammantaget översteg de grundläggande behoven 20 timmar per vecka, och domstolen förklarade pojken berättigad till assistansersättning.
