Mål rörande rätten till assistansersättning samt bedömning av de grundläggande behoven

Domstol: Högsta förvaltningsdomstolen, mål nr 3534-1998

Målet rör en 24-årig kvinna med diagnosen Schizofreni. Hon led av svåra tankestörningar med åtföljande koncentrationssvårigheter och plötsliga aggressionsutbrott. Kvinnan kunde tekniskt sköta sina basala behov, men hon kunde inte fullfölja påbörjade aktiviteter utan hjälp. Kvinnan kunde inte bedöma vad hon skulle ha på sig, och om hon klädde på sig kunde hon strax därefter klä av sig igen. Hon saknade även förmåga att reglera matintaget och sängvätning var regelbundet förekommande. Hon badade flera gånger per dag och var då i behov av hjälp för att inte ta på sig kläderna innan hon torkat sig. Kvinnan handlade oberäkneligt och irrationellt. På grund av aggressionsutbrott kunde hon bli farlig för sig själv och sin omgivning. Försäkringskassan hade dragit in beslut om assistansersättning med motiveringen att kvinnans grundläggande behov inte översteg 20 timmar per vecka.

Högsta förvaltningsdomstolen fastslog att kvinnan hade ett omfattande behov av praktisk hjälp i den dagliga livsföringen med personlig hygien, måltider, av- och påklädning. Enligt domstolen bestod hjälpen inte enbart av sådana motiverings- och aktiveringsinsatser som inte ger rätt till personlig assistans. Kvinnan var även i behov av aktiv tillsyn då det krävdes ingående kunskaper om kvinnan. Tillsynsbehovet föll därför inom ramen för de grundläggande behoven. Domstolen fastslog att kvinnan hade rätt till assistansersättning då de grundläggande behoven översteg 20 timmar per vecka.