Domstol: Högsta förvaltningsdomstolen, mål nr 2947-04
Målet rör en 3-årig flicka med diagnosen psykisk utvecklingsstörning. Flickan bodde tillsammans med mamman och en nioårig halvbror. Hennes föräldrar var skilda, men de hade delad vårdnad. Pappan bodde i samma stad och arbetade vardagar och även vissa helger. Han hade även 2 barn från tidigare äktenskap som bodde hos honom varannan helg. Moderns föräldrar var avlidna och hon hade inte mycket stöd från övriga anhöriga. Kommunen avslog ansökan om korttidsvistelse utanför det egna hemmet med motiveringen att flickan, med hänsyn till hennes unga ålder, inte hade behov av miljöombyte och rekreation. Föräldrarnas behov av avlastning ansågs även vara tillgodosett genom det delade vårdnadsansvaret. Enligt kommunen var inte behovet av både avlastning och miljöombyte uppfyllt för att flickan skulle ha rätt till sökt insats.
Högsta förvaltningsdomstolen fastslog att, för att bevilja insatsen korttidsvistelse utanför det egna hemmet, finns inget krav på att det föreligger både ett behov av miljöombyte för den enskilde och avlastning för vårdnadshavaren. Med hänsyn till de faktiska familjeförhållandena och flickans omfattande hjälpbehov, bedömde domstolen att modern, som ensam hade det dagliga ansvaret för flickan, dels för egen del, dels för att kunna tillgodose det andra barnets behov, hade behov av avlastning. Med hänsyn till de faktiska familjeförhållandena hade behovet heller inte kunnat tillgodoses på annat sätt. Domstolen fastslog att det därmed förelegat behov av avlastning och att flickan hade rätt till den sökta insatsen.