Mål rörande rätt till assistansersättning för aktiv tillsyn.
Domstol: Kammarrätten i Stockholm, mål nr 4715-16
Målet rör en 2- årig pojke tillhörande personkrets 3 som led av en psykisk funktionsnedsättning. Försäkringskassan avslog hans ansökan om assistansersättning med motivering att hans huvudsakliga orsak till tillsynen var epilepsin och inte hans psykiska tillstånd. Det var inte heller fråga om att han behövde hjälp av någon med ingående kunskaper om honom. Eftersom hjälpbehovet inte var kopplad till en psykisk funktionsnedsättning skulle det betraktas som ett annat personligt behov. Enligt Försäkringskassan var inte hans hjälpbehov av sådan art att det gick att bortse från normalt föräldraansvar eftersom ett tvåårigt barn utan funktionsnedsättning inte heller kan påkalla hjälp vid ett anfall.
Kammarrätten tog del av en överläkares vittnesförhör. Överläkaren menade att pojkens hjälpbehov översteg hjälpbehovet som en 2-åring utan funktionshinder kunde ha. En annan överläkare anförde att hans genetiska tillstånd gav symptom som epilepsi, motoriska svårigheter, svår psykisk funktionsnedsättning m.m. Det stod klart att han led av en psykisk funktionsnedsättning och att han var i behov av tillsyn hela tiden av någon med ingående kunskaper om honom. Enligt läkaren kunde epilepsin kopplas till den psykiska funktionsnedsättningen. Med hänsyn till dessa vittnesförhör meddelade kammarrätten att pojkens grundläggande behov uppgick till mer än 20 timmar per vecka och att han därmed hade rätt till assistansersättning.
