Domstol: Kammarrätten i Sundsvall, mål nr 1030-18
Målet rör en 21- årig man tillhörande personkrets 1 som led av en utvecklingsstörning och autism. Kommunen avslog hans ansökan om personlig assistans med motivering att hans hjälpbehov inte var tillräckligt omfattande. Hans hjälpbehov avseende de grundläggande behoven bestod av personlig hygien och av- och påklädning. Behovet uppgick till 6, 26 timmar per vecka. Kammarrätten tog del av utredningen som visade att han klarade att äta, klä av och på sig, samt till stor del klara av sin personliga hygien.
Domstolen konstaterade att kommunens beräknade tid om 6, 26 timmar var skälig, frågan var om detta berättigade honom till personlig assistans. HFD hade i praxis konstaterat att när tidsåtgången för hjälpbehoven inte är stor måste en samlad bedömning göras där såväl kvantitativa som kvalitativa aspekter beaktas. I det här fallet uppkom hans hjälpbehov med de grundläggande behoven dagligen. Dock behövde han hjälpen vid få tillfällen per dag och tidsåtgången var liten vid de flesta tillfällen. Det framgick inte heller att hjälpbehovet krävde en specifik kompetens som gjorde att endast ett fåtal personer kunde utföra hjälpen. Mot bakgrund av detta fann kammarrätten att hans hjälpbehov med de grundläggande behoven inte var av sådan karaktär och omfattning som förutsattes för att rätt till personlig assistans skulle föreligga.