Domstol: Kammarrätten i Sundsvall, mål nr 1937-16
Målet rör en 7- årig kille som yrkade att han skulle tillhöra personkrets 3 då han led av cerebral pares av typen spastisk diplegi med koordinationsproblem. Kommunen avslog hans ansökan med motivering att hans svårigheter i vardagen inte var betydande i den dagliga livsföringen. Han kunde kommunicera med andra, klarade förflyttningar på sitt eget sätt, kunde inta måltider och delta i klassen med lite stöd. Vidare anförde kommunen att han med träning och stigande ålder hade förmåga att utvecklas och lära sig nya saker. Barn i hans ålder utan funktionsnedsättning hade också behov av vuxna för att klara sin dagliga livsföring.
Kammarrätten konstaterade att funktionsnedsättningen var varaktig och stor. Vidare menade domstolen att utredningen visade att hans funktionshinder medförde många svårigheter i den dagliga livsföringen som inte förekom hos jämnåriga barn utan funktionshinder. Att hans situation kunde förbättras med stigande ålder kunde inta tas med i bedömningen om han då omfattades av LSS. Av utredningen framgick det att han behövde stöd för att klara av sin personliga hygien, på- och avklädning samt vissa förflyttningar. Han behövde även hjälp för stretchning och träning. Domstolen fann att hans funktionshinder orsakade honom betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och att han därmed tillhörde personkrets 3.