X

Jag har världens bästa jobb som personlig assistent!

Vid 19 års ålder klev han för första gången in hos den lille killen som skulle förändra honom. Ung, oerfaren och utan att riktigt veta vad som väntade honom jobbade han sina första pass som personlig assistent. Idag är Oskar 24 år gammal, och har 5 års erfarenhet i ryggen. Han har utvecklats massor och idag är han oerhört fäst vid sitt jobb, och tycker att det är världens bästa!

Text & foto: Malin Brauer (text ur Vividanytt nr 4 2016)

Oskar, personlig assistent

Kan inte låta bli att jobba
Vad innebär det att arbeta som personlig assistent? Du skulle kunna fråga tjugo personer och jag är helt säker på att du kommer att få tjugo olika svar. Hur det är att arbeta som personlig assistent är nämligen helt beroende på vilka olika omständigheter som omger din arbetsplats, och naturligtvis också på vem du arbetar hos. En av Vividas drygt 900 personliga assistenter är Oskar. Han är 24 år gammal och bor i Linköping där han just nu läser till lärare. Sin fritid ägnar han åt styrkelyft och ett och annat datorspel, precis som vilken studentkille i tjugoårsåldern som helst. Det som är unikt med Oskar är att han flyttat två timmar hemifrån, men ändå inte kan låta bli att jobba som assistent hos killen han började hos för snart fem år sedan.

Uppskattad kollega och assistent
Jag träffade Oskar för första gången för nästan tre år sedan. Då skulle vi prata om arbetsglädje och om att trivas på jobbet. Den då tjugoåriga Oskar var en glad, ung och rätt oerfaren kille, men han hade världens största leende, och skrattade ofta och gärna.

Anledningen till att jag ska träffa Oskar igen är att jag hört att han är en helt fantastisk och väldigt uppskattad assistent, som verkligen trivs med sitt jobb. Jag är så himla nyfiken på hur det blev så, och vad han egentligen tycker och tänker om sitt jobb. Han var bara 19 år gammal när han klev innanför dörren hos den där lille killen som skulle komma att förändra hans syn på sig själv, och på hans omvärld.

”Drällt runt som vikarie i skolans värld”
Han hade precis tagit studenten och som han själv säger, "drällt runt som vikarie bland annat inom skolans värld", innan han sökte jobb som personlig assistent. Han hade ingen erfarenhet av arbete inom vård- och omsorgssektorn, utan sökte jobbet utan att egentligen veta så mycket vad det handlade om.

– Jag tyckte helt enkelt att det lät som ett kul jobb, fast jag visste ju inte alls vad jag kunde förvänta mig. Jag tänkte på det en del innan och tänkte nog att det bara skulle vara ren omvårdnad, typ hjälp med hygien och kläder och sådant, berättar Oskar.

”Det var skitläskigt”
Men så blev det inte alls. Oskar fick jobbet och en kall dag i december klev han för första gången in hos familjen vars son han skulle arbeta som personlig assistent hos.

– Det var skitläskigt, och inte alls som jag hade förväntat mig. Ungefär en procent av min arbetsdag används till de där praktiska grejerna som inte är det minsta svåra, de som man bara gör. Men resten av dagen gör jag ju andra saker som är betydligt tuffare, som att försöka vara pedagogisk och finnas där för killen jag jobbar hos, berättar Oskar.

Har ett stort omvårdnadsbehov
Killen som Oskar jobbar hos har ett stort omvårdnadsbehov,och Oskar berättar att han inte är särskilt självgående, utan behöver hjälp med det mesta. Det innebär också att Oskar dagligen behöver arbeta med olika typer av hjälpmedel och annat. Något som för många säkert upplevs som skrämmande, men Oskar tog det med ro.

– På ett sätt så var det skönt med alla hjälpmedel, för det innebar att det fanns mycket rutiner som man enkelt kunde följa, säger Oskar.

Inga förutfattade meningar
Att Oskar inte hade någon vårderfarenhet, eller erfarenhet av funktions- nedsättningar upplever han bara som positivt.

– Jag var rätt naiv, alltså. Jag minns till exempel att jag frågade om han skulle kunna gå under min första vecka, det är ju självklart för mig nu att han aldrig kommer att kunna göra det. Men eftersom jag inte tidigare jobbat inom exempelvis vården så hade jag inte förutfattade meningar om vad han skulle kunna göra och inte, det tror jag har varit väldigt bra. Jag försöker hela tiden tänka att han klarar lite mer än vad han gör, så att jag inte hämmar den utvecklingsmöjlighet han har, säger Oskar.

Handlar om att vara lyhörd
Oskar berättar att hans jobb mycket går ut på att ta reda på hur killen han arbetar hos vill ha det, och inte bara förutsätta att han vet.

- Jag vill ju inte göra samma saker varje dag och då kan jag ju inte förutsätta att han vill göra det heller, säger Oskar.

Hitta på saker tillsammans
I Oskars jobb handlar det mycket om att hitta på olika aktiviteter, som att rida, fika eller gå på bio. Helt vanliga saker en yngre tonårskille skulle göra på sin fritid.

- Att jobba som personlig assistent är ju inte som att jobba i industrin där man klockar in och ställer sig vid bandet, vi gör ju så otroligt roliga saker tillsammans, berättar Oskar. Att det ger Oskar mycket glädje och variation i arbetet är ju en sak, men det bästa tycker Oskar är killens reaktion.

- Jag älskar att se hur mycket han njuter av de aktiviteter vi gör tillsammans, berättar Oskar.

Oskar, personlig assistent

Att stå i bakgrunden
Att jobba i någons hem tycker Oskar kan vara svårt.
– I början var det oerhört svårt, och det är väl fortfarande det svåraste. Att sköta sina relationer med dem som finns runtomkring och vet hur mycket eller lite plats jag kan och ska ta, den balansgången är skitsvår. Du ska ju bara stå i bakgrunden, och om du hamnar i rampljuset gör du ju fel på något sätt men ibland så hamnar man där ändå. Om någon släkting exempelvis tilltalar mig och frågar hur killen mår så brukar jag vända frågan mot killen för att de ska förstå att han kan sköta sina egna relationer, berättar Oskar. Jag har verkligen utvecklats av att jobba som personlig assistent!

Viktigt med dialog
Vi pratar lite om en annan svårighet, nämligen relationen till killens föräldrar. Jag undrar lite hur det funkar med regler och sådant som en kille i tonåren utan funk- tionsnedsättning skulle ha haft?

– Vi har en väldigt bra dialog med hans föräldrar, där vi diskuterar hur vi ska lägga upp en dag. Hur mycket får han egentligen kolla på film? Och måste han gå ut även om han inte vill? Sådant är så himla skönt att vi kan prata enkelt om, säger Oskar.

”Jag har lärt mig empati”
Idag är Oskar som sagt 24 år, och mycket har hänt under åren sedan han började arbeta som personlig assistent.

- Jag har verkligen utvecklats av att jobba som personlig assistent. Jag har lärt mig empati och att förstå hur viktig en annan människa kan vara, säger han. Han känner också en stor glädje i att arbeta med barn, och utbildar sig därför till lärare i Linköping, dryga två timmar från sin arbetsplats. Ändå åker han gärna hem och bor hos sina föräldrar på helger för att kunna jobba som personlig assistent. Jag frågar om han någonsin kommer kunna sluta där?
- Jag tror inte det, jag och killen har ju vuxit upp tillsammans. Vi har utvecklats massor tillsammans och jag bryr mig verkligen om honom, så att sluta jobba där, även när jag är färdigutbildad vore väldigt svårt. Det är ju också så kul att jobba, och jag känner mig så bekväm i min roll. Jag har helt enkelt världens bästa jobb!, avslutar Oskar.

Vill du ha koll nya artiklar? Prenumerera på VIVIDAfeeden här!

Vill du ha koll nya artiklar? Prenumerera på VIVIDAfeeden här!

Hantera prenumeration

Dela:

Dela: