Jag har haft en dröm under många år att få komma upp i luften i ett segelflygplan, dock finns en skräck-förtjusning i mina tankar på detta äventyr, då motor saknas och du är helt utelämnad till en okänd makt. En dag i augusti fick jag möjligheten att förverkliga denna dröm.
Text: Anders Karlsson - Funktionella Liberaler.
Foto: Vivida
Med spänning på topp och en dos av rädsla förberedde jag mig på denna magiska stund. Information om att - det är bra att ha solglasögon på sig då solens strålar skulle vara överrepresenterade ovanför molnen, en långärmad skjorta är även detta bra på grund av samma anledning och en keps är bra för att skydda huvudet. Packade ryggsäcken noga denna morgon, inget fick missas.
Vädergudarna måste vara på gott humör då vindar och rätt moln balans är avgörande för att fullgöra detta uppdrag. På morgonen fanns osäkerhet kring vädret men fick signaler att avvakta, då SMHI signalerade att solens strålar troligtvis kunde fösa bort molnen. Några timmar senare ringde telefonen och lämnade beskedet ATT vi flyger. Adrenalinet steg till nivåer som jag inte kan minnas jag funnit mig i tidigare. En euforisk känsla.
På flygfältet träffade jag piloten Fredrik som visade planet och berättade om alla de spakar och reglage som fanns och som var viktiga för mig att ha vetskapen om, han betonade att detta var en mycket säkert att segelflyga- och att inget kan gå fel, då vi ingen motor har som kan strula. Fallskärmen ska man dock ha på ryggen som en säkerhet.
För att komma ner i planet behövde jag personlig assistans för att få min kropp att hamna rätt i planets stol, en hjälpande hand och en knuff.
Planet som skulle bogsera upp oss till tusen meters höjd hade startat sin motor och var klar för sin uppgift. Glaskupan stängdes och piloten Fredrik gick igenom checklistan tillsammans med mig- innan han anropade tornet att vi var klara för att lyfta och ett klartecken gavs till bogserplanet att starta.
vipps så lämnade vi den fasta marken och vi var nu på väg upp bland molnen, framför oss såg jag bogserar planet som hela tiden steg och vi gjorde detsamma. När vi nådde tusen meters höjd så kontaktade piloten bogserar planet att allt var ok och tackade för transporten upp, drog i en spak som kopplade loss den bogserlinan från vårt plan.
Nu svävade vi i princip ljudlöst fram med solen och vinden som energikälla, en så underbar frihetskänsla infann sig och alla spänningar som jag hade innan var borta, underbart och så vackert.
Tyvärr så slutade radion som har kontakt med flygtornet att fungera, så vi blev efter en stunds flygning tvungna att landa - Men den tid jag svävade bland molnen och fick se och känna denna underbara frihetskänsla är så fantastisk - Så jag är fast besluten att göra om detta när rätt årstid infinner sig och vädrets makter är på min sida.
Som funktionshindrad och sittande i stol så fungerade det att få åka med i luften, med personlig assistans, en hjälpande hand så kom jag ner och ur planet.
För den som vill gå ett steg ytterligare i utforskandet av denna lyftande sport så finns utbildning i uppsila segelflygklubb - plan som har utrustats med “Handreglage”.
Detta var en underbar upplevelse, en dag som jag kommer leva på under lång tid - Prova du också!