Å vad snabbt ett år går, 2023 har kommit till sin sista månad med julens alla ljus, färger, sång, barnens väntan på tomten, presenter och familjesamlingar. En aktiv månad, men en ljus månad i vintermörkret.

Text: Marie Hav Lundkvist
Foto: Privat

Nedan finns ett bildspel med berättarröst och textning för den som hellre vill få krönikan uppläst. Dessutom innehåller bildspelet fler bilder än i den här krönikan.

Ni har fått följa oss, Hopptimisten och Pianisten, genom olika upplevelser så som terränglopp, snödglädje, pannkakefest, mys med lilla Alva, försommarpyssel, en unik dag med DövBlinda, midsommar på en öde ö, insikten att hitta glädje även om det stormar, ett liv med hjälpmedel och hjälpare, aktiva föreläsningsdagar i Trondheim och en händelserik ”Brödboxflytt”.

Ja, ett brett spektrum av upplevelser, insikt, humor och glädje i ett aktivt liv trots många utmaningar som funktionshindrad med stort behov av hjälp/hjälpare. Under detta år har behovet av ytterligare hjälpmedel och hjälp kommit då jag, Hopptimisten, har en utvecklande sjukdom. En av dessa utmaningar är att omgivningen har blivit ännu suddigare och omvärlden svårare att orientera sig i, då det inte längre går att få mera hjälp med min syn.

Självklart har sorgen och uppgivenhet kommit på besök, men självbevarelsedriften är starkare och med den har nya och förunderliga upptäckter visat sig och kommit till min undsättning.

Allt omkring mig noteras och blir till inre bilder, känslor, handlingar och lagras i olika fack i hjärtat och hjärnan. Jag har upptäckt att man kan SE med Hjärtat också. Som tex. om någon i min omgivning är ledsen eller frustrerad behöver jag inte se men jag känner och observerar på ett helt nytt och djupare sätt än som fullt seende person. Bara en kort beröring av mitt ansikte ger mig värme och tacksamhet och dom ljud jag hör från mitt Ci (hörselimplantat) ger mig otrolig hjälp att ”se” mina medmänniskor omkring mig.

Kanske lite luddigt beskrivit för alla er seende läsare, men vår kropp och vårt sinne har så mycket mera utrymme och potential att utveckla än vi i verkligheten använder. En spännande upptäckt och gnistan att utforska detta har blivit en utmaning för mig.

Min man, Pianisten, och jag har under 2023 hittat nya sätt att leva i en ”inte seendes världs” omgivning och rutiner. Hemmet har fått ännu mera fasta platser för allt och fasta rutiner för det mesta. Jag har memorerat vägarna ut till naturen och till olika favoritplatser i min omgivning. Vi har hittat litteratur och hjälpmedel som kan hjälpa oss båda att klara av att ha en aktiv och bra vardag. Bl.a. har vi hittat ett hjälpmedel som kallas Buzz-Clip eller som vi säger rullstols-GPS. Det är som en liten mikrofon som hänger på min övre del av kroppen, där jag har kvar lite känsel och den varnar mig för hinder genom vibration.

En smart liten sak, men som kräver mycket träning. Tex om jag har på mig den på ett köpcenter så vibrerar den konstant för där är det hinder hela tiden med mycket folk mm.

Men nu förbereder vi julen med vänner och familjen. En viktig tradition som vi har i vår familj är att göra hemmagjord marsipan. Vi mal mandlar och gör allt från grunden. Så delar vi marsipandegen i olika större runda kulor och så färglägger vi dom. Så sitter vi alla runt ett stort bord och skapar olika fina och konstiga figurer i alla dessa härliga färger.

Vi gör upp till 3-4 kg. marsipan och det blir väldigt många härliga färggranna figurer.

En av orsakerna till att vi gör så mycket är självklart att vi tycker om marsipan, men vi delar ut små påsar med ett litet rött band på till vänner och bekanta som en julhälsning från oss alla.

En annan viktig tradition är att vi har renstek som julmiddag på julafton. Ja, och den måste tillberedas på ett mycket speciellt sätt i en stor gryta med norsk ”rømme” (snarlikt creme fraiche) mm. Vi har ett A4 inplastat maskinskrivit recept från min mor som vi följer traditionsenligt.

Vi gläds över våra traditioner som har varit i vår släkt i många generationer och som vi ser går vidare till dom yngre i familjen. Och inte minst, jag kan vara med på allt detta. Jag kan göra konstiga marsipanfigurer för det ligger i min ryggmärg sedan jag var liten flicka.

Jag kan vara med på det mesta för det går att Se med Hjärtat också.

Ha en härlig december – före, under och efter jul – och en förväntansfull start på det nya året.