Mål rörande ersättning för kostnader för personlig assistans.
Domstol: Kammarrätten i Göteborg, mål nr 4735-18
Målet rörde en 27- årig man som hade beviljats ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för personlig assistans. Han yrkade att han skulle beviljas ersättning för sina yrkade, faktiska och skäliga kostnader för personlig assistans. Vidare menade han att vad som var skäliga kostnader för personlig assistans inte var reglerad i lag och fanns inte heller i praxis. Han menade att detta var en brist i rättsläget då det inte fanns någon förutsägbarhet i vilken ersättning som skulle bedömas som skälig när den enskilde väl avtalat om anordnarform. Detta innebar att den enskilde måste bära en ekonomisk risk vid ingåendet av avtal med en utförare av assistans och vid varje månads utförande. Kammarrätten konstaterade att det schabloniserade ersättningsbeloppet enligt den statliga assistansersättningen inte var avgörande när en kommun skulle utge ersättning för LSS kostnader, men det kunde vara till viss vägledning. Kommunen skulle dock bedöma kostnadernas skälighet enligt praxis. Huruvida denna prövning skulle göras var inte reglerat i lag eller genom praxis från HFD. Kammarrätten ansåg att kommunen hade haft fog för att utgå från Riksförsäkringsverkets allmänna råd vid prövning av kostnadsanspråket.
