Domstol: Kammarrätten i Stockholm, mål nr 10207-18
Målet rör en 19-årig kille tillhörande personkrets 1 som led av autism, grav psykisk utvecklingsstörning och epilepsi med komplexa partiella anfall. Försäkringskassan avslog hans ansökan om assistansersättning med motivering att hans grundläggande behov inte uppgick till 20 timmar per vecka. Den tiden som Försäkringskassan hade beviljat för hjälp med personlig hygien var tillräcklig. Gällande måltider kunde han föra mat och dryck till munnen själv och därmed kunde inte det ingå i de grundläggande behoven utan det var ett annat personligt behov. Angående kommunikationen anförde Försäkringskassan att han inte hade gjort sannolikt att han hade ett faktiskt behov av hjälp med kommunikation för att upprätthålla och skapa sociala kontakter. Utredningen gav inte heller stöd för att han hade ett utåtagerande beteende av sådan omfattning att tillsyn skulle bedömas som ett grundläggande behov. Inte heller behövdes det ingående kunskaper om honom för att förhindra utbrott.
Kammarrätten konstaterade att den beräknade tiden för hjälp med personlig hygien var skälig. När det gällde hans kommunikation framgick det av utredningen att man behövde ha mycket god kännedom om honom och hans vardag för att kunna kommunicera med honom. Han ansågs ha ett behov av att kunna kommunicera med utomstående och behövde hjälp av någon med ingående kunskaper om honom. Enligt domstolen var han väldigt aggressiv och utåtagerande och saknade förståelse för vad som var farligt. Behovet av tillsyn kunde hänföras till ett grundläggande behov. Hans hjälpbehov med de grundläggande behoven uppgick till 20 timmar per vecka, vilket innebar att han hade rätt till assistansersättning. Han ansökte även om personlig assistans hos kommunen men detta avslogs eftersom kammarrätten redan hade konstaterad att han hade rätt till assistansersättning.