Mål rörande 20-timmarsgränsen för att beviljas assistansersättning och huruvida behovet av dubbel assistans ska beaktas vid bedömningen av de grundläggande behoven

Domstol: Högsta förvaltningsdomstolen, mål nr 3143-09

Målet rör en 11-årig flicka med diagnosen cerebral pares i form av spastisk diplegi. Hon var i behov av rullstol och hennes hjälpbehov innefattade samtliga förflyttningar och ADL-situationer. Så som, personlig hygien, toalettbesök, av- och påklädning och måltider. Hon hade även behov av dubbel assistans vid nattliga toalettbesök, efter dusch för hjälp med torkning och förflyttning, vid påklädning av ortoser och kläder på underkroppen och vid extra dusch och ombyte efter att hon kräkts eller drabbats av inkontinens. Försäkringskassan avslog ansökan om assistansersättning med motiveringen att behovet av dubbel assistans inte skulle beaktas vid bedömningen av de grundläggande behoven. Flickan hade därför inte rätt till assistansersättning då de grundläggande behov inte översteg 20 timmar per vecka. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att flickans behov av dubbel assistans avsåg sådana situationer som gäller grundläggande behov, och fastslog att behovet av dubbel assistans därför skulle vägas in i bedömningen av de grundläggande behoven. Flickan var därför berättigad assistansersättning då de grundläggande hjälpbehoven, med beaktande av behovet av dubbel assistans, översteg 20 timmar per vecka.