Domstol: Kammarrätten i Stockholm, mål nr 5515-15
Målet rör en 14- årig tjej tillhörande personkrets 3 som led av hereditär spastisk paraplegi, blindhet och nutritionsproblematik. Försäkringskassan avslog hennes ansökan om assistansersättning med motivering att hennes grundläggande behov inte uppgick till 20 timmar per vecka. Försäkringskassan anförde att hennes hjälpbehov avseende personlig hygien inklusive toalettbesök var till största del av privat karaktär men att hon klarade av vissa moment självständigt. Gällande av- och påklädning meddelade Försäkringskassan att det endast var den handgripliga hjälpen inpå bara kroppen som kunde räknas som grundläggande behov. Försäkringskassan beaktade 30 minuter per dag för klädbyte. Beträffande hennes hjälpbehov med måltider framgick det av utredningen att hon kunde föra maten till munnen men att hon behövde hjälp med att avsluta måltiden.
Kammarrätten konstaterade att den godtagna tidsåtgången var för lågt beräknad och att ytterligare tid för toalettbesök och klädbyte skulle beviljas eftersom det skulle ske lugnt och varsamt. Beräkningen för måltider var också för lågt beräknad eftersom hon behövde äta ofta i form av små måltider. Sammanfattningsvis fann domstolen att hennes grundläggande behov översteg 20 timmar per vecka och att hon därmed hade rätt till assistansersättning.