Mål rörande huruvida massage och varma bad utgör grundläggande hjälpbehov
Domstol: Högsta förvaltningsdomstolen, mål nr 1-12
Målet rör en 6-årig flicka tillhörande personkrets 1. Hon led av autism och diagnosen Ehlers-Danlos syndrom (EDS). EDS är en bindvävssjukdom som påverkade flickans leder, hud och blodkärl och gav upphov till smärta. För att lindra besvären var hon i behov av varma bad och massage. Kommunen avslog ansökan om personlig assistans med motiveringen att flickans hjälpbehov i samband med bad och massage inte var ett grundläggande behov. Det kunde heller inte beviljas som ett övrigt behov då flickan till följd av föräldraansvaret, inte hade några andra assistansberättigade grundläggande behov.
Högsta förvaltningsdomstolen fastslog att behov av sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen inte ska beaktas vid bedömningen av rätten till personlig assistans. Sådana behov kan inte räknas som grundläggande behov. Domstolen ansåg dock att sjukvårdande insatser i form av egen vård kunde berättiga till personlig assistans för andra personliga behov, om det är konstaterat att den enskilde redan har rätt till personlig assistans för sina grundläggande behov. Med hänvisning till RÅ 2009 ref. 57 bedömde domstolen att varma bad och massage inte utgjorde ett hjälpbehov som var av mycket privat karaktär eller på annat sätt en krävande och komplicerad situation. Varma bad och massage ansågs enligt domstolen därför inte vara ett grundläggande behov.
