Domstol: Kammarrätten i Jönköping, mål nr 106-17
Målet rör en 64- årig kvinna som inte hade kommit in med tillräckligt mycket underlag för att kommunen skulle bevilja henne högre belopp för personlig assistans. Kommunen avslog hennes ansökan med motivering att den av kommunen beslutade timersättningen för personlig assistans var beräknad på en medellön för personliga assistenter i kommunen och andra kostnader. För att den enskilde skulle ha rätt till högre timersättning krävdes att hon styrkte de faktiska kostnaderna för utförd assistans. Hon hade inte lämnat någon redovisning över hur yrkat belopp var beräknat och därför kunde inte någon skälighetsbedömning göras.
Kammarrätten konstaterade att kommunens skyldighet att utge ersättning för personlig assistans avsåg de verkliga kostnader för assistansen i den mån de kan bedömas som skäliga. För att kunna göra detta måste kommunen kunna kräva att den enskilde ger in underlag som möjliggör bedömningen, även om anspråket inte överstiger det statliga schablonbeloppet. Kvinnan i fallet hade uppmanats att ge in underlag men hon gav endast in en faktura som inte var tillräcklig för att göra en bedömning av de faktiska kostnadernas storlek och skälighet. Således meddelade kammarrätten att hon inte hade rätt till högre ersättning än hon beviljades av kommunen.