Domstol: Kammarrätten i Göteborg, mål nr 2362-15
Målet rör en 64-årig kvinna tillhörande personkrets 2 som led av en hjärnskada. Kommunen anförde att 14 timmar skulle dras av från hennes rätt till personlig assistans med motivering att tiden annars hade överstigit den tid hon var vaken samt inte befann sig i daglig verksamhet. Hennes behov av aktivering- och motiveringsinsatser var inte av så kvalificerad art att det förutsatte ingående kunskaper om henne och skulle därför inte godtas vid bedömningen av hennes rätt till personlig assistans. Även den tiden som förvaltningsrätten hade godtagit för förflyttningar och av- och påklädning var för mycket. Hon var tillförsäkrad goda levnadsvillkor genom den tiden som kommunen hade godkänt.
Kammarrätten konstaterade att hennes behov av aktiverings- och motivationsinsatser inte kunde räknas till de grundläggande behoven eftersom hon inte var i behov av aktiv tillsyn. Dessa insatser kunde däremot beviljas som andra personliga behov. Utöver detta fann domstolen att beräkningen som kommunen hade gjort var skälig med hänsyn till att hon tre halvdagar per vecka var på daglig verksamhet. Domstolen meddelade att hon hade rätt till 3 timmar mer av personlig assistans än vad kommunen hade beslutat. Domstolen återförvisade målet till kommunen för beräkning av ekonomisk ersättning för den utförda assistansen.