Studentstress – krönika av Natalie Eriksson

Att ta studenten är nog läskigt för alla. Vissa vet precis vad de vill. Men många har ingen aning vad de vill göra efter skolan. Mellan alla studentskivor och glädjen att bli fri från plugget tror jag att många känner stress. Stress över att inte komma in på sin högskoleutbildning. Stress över att inte få jobb. Stress över att man nu, efter mer än tio år, ska möta samhället ensam.

Text: Natalie Eriksson
Foto: Privat

Natalie Eriksson som student

Att ta studenten är nog läskigt för alla. Vissa vet precis vad de vill. Men många har ingen aning vad de vill göra efter skolan. Mellan alla studentskivor och glädjen att bli fri från plugget tror jag att många känner stress. Stress över att inte komma in på sin högskoleutbildning. Stress över att inte få jobb. Stress över att man nu, efter mer än tio år, ska möta samhället ensam.

Personligen tycker jag att skolan inte ger oss så mycket kunskap om livet. Att ha svenska, engelska och matte som ämnen förstår jag naturligtvis. Men jag tycker att skolan borde se över sina ämnen. Jag menar, vi lägger ned många skoltimmar på bild men vi får inte lära oss att betala en räkning. Missförstå mig rätt, mina favoritämnen i skolan var bild och musik. Men jag har svårt att förstå varför man lägger ned så mycket timmar på det istället för att lära ut hur man sköter sin ekonomi, söker ett jobb och få kött på benen inför vuxenlivet. Allra minst har jag svårt att förstå hur lite stöd elever, som går sista året på gymnasiet, får. De ska lämna in sina sista uppgifter för att sen bara släppas ut i världen, utan fallskärm.

Jag ska berätta om mitt sista år i gymnasiet. Under andra året hamnade jag i en djup depression och blev sjukskriven på halvtid. Detta gjorde, såklart, att jag hamnade efter. När jag började mitt sista år började jag må bättre. Men det var svårt för mig att komma i kapp. Jag kände mig dränkt i alla ogjorda uppgifter och jag kom inte upp. Så, jag gav faktiskt upp. Jag var sällan i skolan för att jag visste att jag inte skulle få min gymnasieexamen. Så vad hade jag behövt? Jag hade behövt några uppgifter i varje ämne redan i början av sista året, uppgifter som jag till slut fick tenta av i ett slutprov. Jag tycker att skolans system är så fyrkantigt. Alla elever har olika behov och det, känner jag, ska skolan ha kunskap om.

Jag tog studenten för sju år sen och än idag känner jag skam att jag inte har lyckats ta min gymnasieexamen. Men varför ska jag skämmas? Jag var ju sjuk. Min mamma sa “Jag vill hellre ha en dotter utan examen som mår bra än tvärtom”. Ja, vad är egentligen en examen om man mår dåligt?

Det jag vill säga med denna krönikan är att jag förstår hur mycket stress ni känner. Men det kommer bli bra. Oavsett om du inte får en examen, kommer in på en utbildning eller får ett jobb kommer allt att bli bra. Stressa inte så mycket utan njut av alla studentfiranden och spring ut med stolthet. Oavsett om du fick en examen eller ej så klarade du ju 13 år i skolan. Fyfan vad du är bra!

Vill du ha koll nya artiklar? Prenumerera på VIVIDAfeeden här!

Vill du ha koll på nya artiklar? Prenumerera på VIVIDAfeeden här!

Hantera prenumeration

Dela:

Dela: