Domstol: Kammarrätten i Göteborg, mål nr 3152-15
Målet rör en 20-årig kvinna tillhörande personkrets 1 som led av en psykisk utvecklingsstörning, lindrig mental retardation, medfödd CP-skada, lätt högersidig hemiplegi, obstruktiv hydrocefalus, epilepsi, panikångestattacker, koncentrationsproblem, synstörning samt hörselnedsättning. Kommunen avslog hennes ansökan om personlig assistans med motivering att hennes grundläggande behov inte var tillräckligt omfattande för att rätt till personlig assistans skulle föreligga.
Kammarrätten konstaterade att hon behövde ha en annan person närvarande för att hjälpa henne att hantera ångest och epilepsianfall. Dessa behov behövde dock inte tillgodoses av en liten krets av personer som hade ingående kunskaper om henne och hennes funktionshinder. Den hjälp hon behövde var inte aktiv tillsyn av övervakande karaktär då skolpersonalen hade kännedom om hennes epilepsimedicin och då det alltid fanns personal i närheten. Vid av- och påklädning behövde hon endast hjälp med knappar, blixtlås, strumpor och att rätta till kläderna, vilket inte var integritetsnära. Hon kunde självständigt kommunicera med andra och använda en mobiltelefon. Eftersom hon reagerade starkt vid nagelklippning ansåg domstolen att det utgjorde ett grundläggande behov som skulle ligga till grund för rätten till personlig assistans. Sammantaget ansåg domstolen att hennes grundläggande behov inte var av sådan omfattning och karaktär att hon hade rätt till personlig assistans enligt LSS.